Jag visste inte hur jag skulle bete mig med de andra nu. Hur jag skulle bete mig med Justin eller ens vara med honom. Jag var inte säker om jag ens vill någonsin se honom igen.

Precis när jag hade tagit på mig kläderna efter att ha duschat kände jag mig lite bättre och fräschare än innan, men jag kunde fortfarande inte och undgå och tänka på att jag kände mig äckligt. Trots att jag hade duschat i timmar och försökt skrubba bort tanken av att vara smutsigt i toaletten.

 

Som tur var hade jag inte stöt på Justin än, jag visste inte ens säkert om han ens fortfarande var kvar i lägenheten. Försiktigt började jag gå utifrån Austins rum till köket och där fann jag mitt svar om Justin var kvar, där fann jag honom sitta i en stol och lutade mot köksbordet. Jag stelnade genast till när jag såg honom, visste inte hur jag skulle reagera men tyckte att det var bäst som att spela som om inget av detta som hände igår hade hänt. Då det var bäst för honom och mig.

 

"Hi" sa jag och klev försiktigt in i köket, Justin tittade genast upp då han inte hade märkt att jag hade kommit in i köket. Han ställde sig genast upp och kom emot mig " Angel, i'm so sorry for last night I..." började han innan jag avbröt honom "Let's just forget it, ok?" sa jag och vågade inte möta hans blick utan tog ut något att dricka från kylskåpet. "No, what i did was not okay, I was drunk and mad and I did'nt think propety" sa han och andades fort medans hans försökte möta min blick, men jag undvek den så gott jag kunde. " Look Justin forget it okay?" sa jag och kollade på honom innan jag vände mig om för att gå. Men jag hann inte gå långt innan Justin tog tag i mitt arm, direkt stelnade jag till av hans berörning medan förgående kvällens händelser dök upp i mitt huvud. Så fort Justin kände att jag stelnade till släppte han taget av min arm "I'm sorry" sa han med en ledsen röst. Jag vände mig sakta om och mötte Justins blick, jag såg att han ångrade sig otroligt mycket och jag hatade när folk hade skuldkänslor då jag känner till den smärtan. Även fast jag inte hade förlåtit Justin kunde jag inte låta honom känna denna skuld. "Justin, it's okay. Don't worry about it, it's all forgotten." sa jag och tittade på Justin i ögonen, jag såg att han inte riktigt trodde mig helt och för att försäkra honom om att jag verkligen menade det, gav jag honom ett mjukt leende. Som han kort därefter besvarade innan hans blick föll ner mot mitt höfte där mitt linne hade gått upp lite, då stelnade han till direkt och hans ögon ändrade färg till kolsvarta innan han kollade med ett argt ansikte mot mig.