Bildlös kapitel (sorry) 

Previously

Men jag tror nog att hon har fått all gulligheten ifrån pappa. På tal om pappa var e han?

Jag hade precis kommit hem ifrån avslutning och precis som alltid så kom pappa inte, och jag var inte ens förvånade. Han har alltid aldrig tid nästan, han kommer alltid på någon ursäkt, som att han hade en viktigt möte eller något stort kris.

Jag var helt utmattade efter rektorns långa tal, jag tog snabbt av mig min klänning, satte på mig mina myskläder och slängde mig i sängen för att vänta på att pappa ska komma och strömma in i rummet och be om ursäkt. Jag bryr mig knappt om han dyker upp eller inte, jag tycker inte ens om skolan eller rättare sagt jag hatar den. Men eftersom att jag ska vara en bra förebild till andra och då är jag tvungen att sköta mig. Jag har inte bett om att få detta liv, att varandra liten misstag jag gör ska komma ut på någon tidning och man ska se det som något skandal. Mamma tvingade inte mig att åka till skolan om jag inte ville, utan hon sade att hon älskade mig oavsett vad mina beslut var. Och det var det jag älskade med henne mest tror jag.
Jag drog upp min bok under kudden och började läsa den. Hungergames böckerna är de bästa som finns. De var definitivt en favorit.

När jag var nästan klar med hälften av boken knackade någon lite lätt på dörren, jag visste redan då att det var pappa ” Come in”. Han kom in i rummet och kikade lite på mig. Jag gav honom en liten leende för att visa att jag inte var arg på honom. Då vågade han komma in i rummet och hoppa på sängen för att lägga sig bredvid mig
”Lo siento”  viskade han i mitt öra medans han höll hårt men fortfarande mjukt om mig ”It's okay Dad, I get it your the president” sa jag och la mitt huvud på hans axel ” No it's not okay, I may be the president, but i'm your father and i should have been there today" ” Te quiero papi” sa jag till pappa och kysste honom mjukt på kinden ” Te quiero” sa han och tog upp min bok som jag hade på knäet ”Hungergames,hmm? Do you want me to read it for you?” ” Dad, i'm not a kid anymore” ” I know, that's what scares me the most” ” Dad, i'm always gonna be your little girl” ” Good cause i can't stand the fact you living me” ” haha never dad” och så satt jag i pappas knä medans han läser en bok för mig precis som när jag var liten.

” Dad” sa jag när han var påväg att börja på ett nytt kapitel ”yes sweety” sa han och gav mig ett stort leende

”Can i go and visit Austin in London” hans leende dog snabbt ut när jag sa det ” Only for two weeks please” fortsatte jag och gjorde mina underbara valpögon som ingen kan säga nej till. ” What about the papparaziss? There not nice there, it's not gonna be like always. Everybody knows now that your my daughter” ”Please” sa jag och forsatte göra mina valpögon. ” Okay only for two weeks and no more, or else i'll miss you too much” ” YES, YES” utbrast jag och började kyssa pappa på hela ansiktet. ”haha when are you living” sa han och kollade på mig ” I was thinking tomorrow morning” sa jag och kollade på pappa. Han var lite tveksam först men sa sedan att jag fick ta en av hans jet till London. “ But” sa han och kollade på mig “ I'm gonna send you with two bodyguards” “ Only two promise” sa jag och tog fram min lilla finger “ Promise” sa han och log mot mig.

Second chapter, let me know what u think ;)